Men trodde inte att det skulle vara så jobbigt. igår kväll när jag ksulle sova så kände jag hur jag hade en stor knut i bröstet, visste knappt själv varför utan låg å funderade å kände efter. Jag trodde att jag var van att ha mormor och morfar långt borta men nu var det så längesen ajg träffade dem och fick en sån där mormorkram med pussar och klappar så nu kändes det så jobbigt att det är så sällan vi ses.
Nu har vi inte setts sen 2005, 5 år sen ganska precis nu i dagarna och jag tror inte att jag någonsin under mitt liv varit ifrån dem så länge. Vi pratar itne samma språk så att ringa är svårt, skickar ibland nått brev med kort på tjejerna men man kan itne kramas med ett brev och man kan inte känna den där lukten av mormor.
Anledningen att jag scrappar det där kortet är att de har guldbröllop, 15 oktober har de varit gifta i 50år och 9 månader senare (juli 1961) föddes mamma :-D traditionsenligt ;-)
Ser ni flresten på morfars mun vad det är jag menar med "schmidtova-haka" som han brukar säga att jag har, mitt överbett och lilla hakan där under :-) älskar att man kan se saker som man har gemensamt med dem.
Nä nu har jag fått skriva av mig iaf så nu känns det lite bättre å så ska jag scrappa klart deras "guldbröllop"-layout så jag kan skicka ner den till dem som present :-)
//H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar