dom har inte hunnit lugna ner sig än, andningen har nu, en timme senare äntligen gått ner men jag lyckades hålla mig bortafrån en panikångest attack och DET är inte dåligt de med tanke på hur min morgon började idag.
Matilda och jag styrde bilen mot hennes dagis vid tio i nio i morse, precis när vi ska svänga in på parkeringen vid dagis så tränger sig en polisbil med blåljus in framför och vi styr åt sidan, polisbilen stannar mitt på parkeringen, två poliser med skottsäkerväst och pistoler springer IN PÅ DAGIS!!!
Jag och Tildan sitter kvar i bilen i flera minuter, tankarna snurrar, "Vad händer, ska vi åka hem igen, vem har gjort vad, är någon skadad, kommer de bli skottlossning på ett DAGIS!!!" Man tänker ut de värsta senariorna, jag ser en annan mamma så jag hoppas ut men låser in matilda i bilen, vem vetvad som kan hända?
Då ser jag en pappa från matildas av delning som tar ut sin son ur bilen och börjar gå upp mot vårat dagis osm ligger på sida av. Jag hämtar tildan SNABBT! jag hamnar ändå minst 10 meter bakom för han går med hästkliv, jag ser en farbror säga något till denna pappa men farbrodern fortsätter å gå mot mig å matilda, när han kommer närmare så ser jag att han vinglar fram, ser arg ut på ögonen och går RAKT mot oss tills han är ca 5cm från mitt ansikte, jag håller Matilda så hårt jag kan i famnen och vrider min kropp så den är mellan oss två men håller ögonen kvar i mannens ögon för att inte missa någon attack. Han frågar "BÄR ALLA FÖRÄLDRAR SINA BARN NU FÖRTIDEN?" frågan är ställd på det viset att man förstår att han är besviken överatt inga barn springer runt ensamma detär inte det att han är orolig för barnens utveckling i att lära sig gå eller andra motoriska övningar.
Jag känner paniken komma men vet att den inte hjälper vare sig mig eller matilda. då hör jag ett rop som låter "WOOOP" om ni förstår hur jag menar. Det är nu två pappor från vårat dagis som är på väg mot oss en av dem är så lång så han tar sig 10 meter på ett kliv känns detsom och med hans rop och framstormning så lämnar farbrorns oss å går neråt stora dagiset igen. jag springer till dagis. Där är det låst, Farbrorn har tydligen varit här åxå men de öppnar åt oss å vi ställer oss alla och vaktar barnen men håller koll på vad som händer, man vill ju veta om polisen får tag i honom så han inte går lös.
Jag känner hur hela jag som mamma INTE vill lämna min dotter där men samtidigt så vet jag att mellan mig och bilen finns denna man, hon ärsäkrare med sina fröknar nu och jag ser "pappan" som är på väg mot bilarna så jag hänger på i en hast för att slippa gå ensam, min moderskänslor drar i mig, vill inte lämna när allt känns så osäkert men då när vi kommit ända ner till bilarna nästan så ser vi hur mannen är inlåst i polisbilen och poliserna sakta kör iväg.
Jag sätter mig i bilen och skakar, känner ändå ett lugn över att "Fröken Jenny" jobbade för hon stod där uppe som en vaktande tupp med rest kam och redo att slåss med näbbar och klor om så skulle behövas.
Jag hoppas att de kan låsa in sånna här människor och sluta släppa lös dem igen eftersom de döms till "vård" och här i våran stad la de ner det stora psyket så då släpps de typ lösa i stället och ska följa lite regler helt enkelt. Vi har för många sånna idioter i våran lilla stad, "Bollnäs, idioternas stad"
Nu i efterhand är jag glad att jag inte blev arg, ledsen eller synbart orolig när matilda var med, hon lekte på som vanligt på dagis och slapp bli uppstressad, det ändå hon tjatade om när vi träffade "farbrorn" var "LISBILEN" annars brukar hon ju alltid fråga "Vare?" alltså vem var det? när vi träffar nån som pratar med oss men när vi mötte denna man så klamrade hon sig fast vid min jacka och sa inte ett ljud, hon bad inte ens om att få gå själv!
Nu ska jag jobba ltie å försöka tänka på nått annat :-( hoppas eran dag börjat bättre.
Matilda och jag styrde bilen mot hennes dagis vid tio i nio i morse, precis när vi ska svänga in på parkeringen vid dagis så tränger sig en polisbil med blåljus in framför och vi styr åt sidan, polisbilen stannar mitt på parkeringen, två poliser med skottsäkerväst och pistoler springer IN PÅ DAGIS!!!
Jag och Tildan sitter kvar i bilen i flera minuter, tankarna snurrar, "Vad händer, ska vi åka hem igen, vem har gjort vad, är någon skadad, kommer de bli skottlossning på ett DAGIS!!!" Man tänker ut de värsta senariorna, jag ser en annan mamma så jag hoppas ut men låser in matilda i bilen, vem vetvad som kan hända?
Då ser jag en pappa från matildas av delning som tar ut sin son ur bilen och börjar gå upp mot vårat dagis osm ligger på sida av. Jag hämtar tildan SNABBT! jag hamnar ändå minst 10 meter bakom för han går med hästkliv, jag ser en farbror säga något till denna pappa men farbrodern fortsätter å gå mot mig å matilda, när han kommer närmare så ser jag att han vinglar fram, ser arg ut på ögonen och går RAKT mot oss tills han är ca 5cm från mitt ansikte, jag håller Matilda så hårt jag kan i famnen och vrider min kropp så den är mellan oss två men håller ögonen kvar i mannens ögon för att inte missa någon attack. Han frågar "BÄR ALLA FÖRÄLDRAR SINA BARN NU FÖRTIDEN?" frågan är ställd på det viset att man förstår att han är besviken överatt inga barn springer runt ensamma detär inte det att han är orolig för barnens utveckling i att lära sig gå eller andra motoriska övningar.
Jag känner paniken komma men vet att den inte hjälper vare sig mig eller matilda. då hör jag ett rop som låter "WOOOP" om ni förstår hur jag menar. Det är nu två pappor från vårat dagis som är på väg mot oss en av dem är så lång så han tar sig 10 meter på ett kliv känns detsom och med hans rop och framstormning så lämnar farbrorns oss å går neråt stora dagiset igen. jag springer till dagis. Där är det låst, Farbrorn har tydligen varit här åxå men de öppnar åt oss å vi ställer oss alla och vaktar barnen men håller koll på vad som händer, man vill ju veta om polisen får tag i honom så han inte går lös.
Jag känner hur hela jag som mamma INTE vill lämna min dotter där men samtidigt så vet jag att mellan mig och bilen finns denna man, hon ärsäkrare med sina fröknar nu och jag ser "pappan" som är på väg mot bilarna så jag hänger på i en hast för att slippa gå ensam, min moderskänslor drar i mig, vill inte lämna när allt känns så osäkert men då när vi kommit ända ner till bilarna nästan så ser vi hur mannen är inlåst i polisbilen och poliserna sakta kör iväg.
Jag sätter mig i bilen och skakar, känner ändå ett lugn över att "Fröken Jenny" jobbade för hon stod där uppe som en vaktande tupp med rest kam och redo att slåss med näbbar och klor om så skulle behövas.
Jag hoppas att de kan låsa in sånna här människor och sluta släppa lös dem igen eftersom de döms till "vård" och här i våran stad la de ner det stora psyket så då släpps de typ lösa i stället och ska följa lite regler helt enkelt. Vi har för många sånna idioter i våran lilla stad, "Bollnäs, idioternas stad"
Nu i efterhand är jag glad att jag inte blev arg, ledsen eller synbart orolig när matilda var med, hon lekte på som vanligt på dagis och slapp bli uppstressad, det ändå hon tjatade om när vi träffade "farbrorn" var "LISBILEN" annars brukar hon ju alltid fråga "Vare?" alltså vem var det? när vi träffar nån som pratar med oss men när vi mötte denna man så klamrade hon sig fast vid min jacka och sa inte ett ljud, hon bad inte ens om att få gå själv!
Nu ska jag jobba ltie å försöka tänka på nått annat :-( hoppas eran dag börjat bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar