Kärleken

Ibland så glömmer jag hur mycket jag egentligen älskar min matilda, när hon trotsar, skriker, vägrar äta och biter sig själv i händerna då glömmer jag så lätt exakt hur mycket jag älskar henne men så kommer hon krypandes upp i min famn, klappar mig på kinden å säger , "Mamma näll, mamma len" (mamma är snäll å mamma är len) Eller så slickar hon mig på kinden med sin lilla varma tunga å säger "Mamma god" 

Igår var hon sådär underbar å go hela dagen, vi lekte, gosade å åt tårta :-D Men så surfade jag runt i alla olika bloggar som jag brukar läsa dagligen och fastnade i min mors blogg som ahde 3 nya inlägg t.o.m sen jag läste sist (igår) 

Ett helt inlägg om mig och mitt liv fanns att läsa och tårarna rann efter mina kinder, både av att uppmärksammas på det viset i hennes blogg men även om de minnen som fanns att läsa, både roliga, sorgliga och fina. 

Där fanns även ett foto som jag aldrig sett tidigare, ett foto på mig och matilda, matidla är 1 vecka gammal, jag hade det enromt jobbigt då så jag missade att njuta då i stunden å det sörjer jag så mycket nu, minns knappt dessa dagar de första 3 veckorna för då ville jag bara ligga under täcket å aldrig mer kliva upp. Men när jag ser detta foto så blir jag glad för jag ser ju att jag gav matilda kärlek å värme och att jag älskade henne även fast jag själv inte såg, kände och förstod någonting.



Jag hade vräkt i mig 200gram choklad kvällen innan för att döva det mesta, därav matildas alla hormonprickar. Jag är nyduschad men har inte ens borstat håret, har på mig min morgonrock men jag älskar detta foto iaf, nu idag!