precis sett filmen "Juno" (Äntligen) velat se den hur länge som helst men fredrik har varit lite avig till den men nu är han åxå ganska såld på den, det är ju itne alls en typiskt "tjejfilm" som han befarade utan en superrolig film med massa roliga kommentarer men ändå massa djupa innebörder m.m.m.m
men sjukt vad jag vill föda barn just nu, vill åxå åka in med värkar, ha svintont, känna hur det känns när man rtor att man ska gå helt av och sen känna det där slurpandet av hur bebisen glider ut och lättnaden av att det slutar spänna så förbaskat i underlivet.
Har många gånger sista 4 åren funderat på hru det skulle fungera att vara surrogatmamma i sverige, världens konstigaste undran jag vet men min kropp verkar ju gjord för att bära och föda barn och alla kan ju itne det?
men att lämna bort den lilla som växt i ens kropp under så lång tid? oj vilka tankar det snurrar och de är väl kanske tankar som är helt "tabu" men de kanske har å göra med min förlossningsdepp?? kan itne förklara, å jag säger itne det hör för å starta världens debatt å det är ju itne så att jag tror att man ens får göra sånt i sverige men det är bara konstiga tankar i en konstig hjärna som vill att alla underbara människor som vill ha barn ska kunna få det även om naturen gör det svårt.
märks det att ajg är trött?
god natt///H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar