Det är inte en bra dag idag, det är en jobbig dag och det verkar som att denna dag inte är snäll mot någon.
Jag har fått känna att jag verkligen kommit in i tredje trimestern, det kommer som ett brev på posten när man kommit in lite i sjunde månaden. Pang så sitter ens magmuskler inte ihop, allt är tungt, allt gör ont och nu är mina hormoner i nån skenande galopp påväg att driva mig till vansinne. Jag grinar över hur kunderna parkerat sina bilar så att jag måste bära mina matkassar över hela gårdsplanen i halkan.
Idag när jag äntligen fick tag på MVC så är min BM ledig till på tisdag och den enda som fanns att prata med är inte min favorit precis. Allt känns bar ahopplöst och jag är rädd att hormonerna och motgångarna ska puscha mig tillbaka tre steg och in i en sån jobbig period trots att jag egentligen mår superbra.
Det är lugnt att man har ont överallt egentligen, jag kan ta de men de jag itne kan ta är oron att något är fel. "Vanliga" graviditetskrämpor är ju en del av dealen men när man itne vet om de är vanligt elelr vad de är så blir man orolig.
å idag på lunchen så började jag må skit, jag började skaka och frysa och må illa, å vad är de som händer? JO kullerbyttan vänder på sig, jag kände riktigt hur den lilla skrutten kämpar för att vända sig helt å sen kännerj ag hur et huvud borrar ner sig precis där jag har som ondast! påväg runt så har diverse delar av mig fått klämmas, sparkas och flyttas runt så de kändes som jag skulle kräkas, men nu verkar de som att h*n är klar med ommöbleringen oc hde ska bli intressant den 17, eller när de var jag skulle till BM, att se hur lilla K ligger där i magen, om jag inte känner av nå mer sånna här vändningar så borde huvudet ligga neråt då men än så är de ju X antal veckor kvar att öva kullerbyttor på.
Snart ska jag ut å köra bil åxå men vetinte om jag klarar de som de känns nu, känns som att gråten bara sitter en bit ner i halsen efter de senaste dagarna. Oro och hormoner, inte världens roligaste kombination men en gravid kvinnas vardag, kanske...
skulle behöva hämta fotofix till inbjudningskorten som ajg har beställning på och så ska jag svänga in på färghuset och köpa en liter "vaniljglass" till vardagsrumsväggen där vi satt in altandörr.
Okej om du aldrig varit gravid så ser de ut såhär (enligt mig)
*första trimestern är seeeg, man mår illa å är trött men de syns inte att man är gravid, man håller de oftast hemligt att man är gravid, de är nu man får missfall i de vanligaste fallen och man har ännu inte fått se sin bebis så egentligen vet man itne om de verklgien är nån som lever där inne.
*Andra trimestern, nu mår man oftast bättre, är piggare, man börjar få en liten mage att visa upp och man får känan de första sparkarna, det är även dags för rutin-UL så man får se sin söta bebis sprattla runt och man är fortfarande tillräckligt rörlig för å göra de mesta och känna sig som vanligt å man brukar även itne ha gått upp så enormt mycket ännu så man känner sig abra fin å gravid å vill visa upp sin fina mage.
*tredje trimestern, nuuu har magen växt så den kommit helt ivägen, man kan inte knyta sina skor, man har ont i diverse kroppsdelar, kanske läker man bröstmjölk som en annan mjölkko och på nätterna vakanr man konstant av sendag vaderna. Unde denna trimester så är de vanligt med halsbränna, bristningar, domningar i händerna m.m. m.m. och sömnen blir sämre och sämre. Sparkarna som tidigare abra var mysiga kan börja bli starka och göra ont, speciellt om de träffar mitt på urinblåsan och njurarna.
okej de här är MIN uppfattning, alla graviditeter är olika men personligen så ÄLSKAR jag andra trimestern, att få visa upp sin fina mage men inte vara hindrad av den! Kanske har jag en "tredje trimestern"-kris som när man har 30års kris eller 40års kris, jag vet att det enligt fredrik var sista gången jag får vara med om andra trimestern öht... å så börjar denna tredje med både kraftiga sammandragningar och andra mindre roliga krämpor.
nej hu vilket deppinlägg å jag vet att jag egentligen äääslkar att vara gravid över allt annat men just nu så får jag slåss med näbbar och klor mot den svarta skuggan och det vill jag hellst slippa. Så då vet ni vad som pågår litegrann, hoppas på en ljusare helg, med bara roliga inslag.
Jag har fått känna att jag verkligen kommit in i tredje trimestern, det kommer som ett brev på posten när man kommit in lite i sjunde månaden. Pang så sitter ens magmuskler inte ihop, allt är tungt, allt gör ont och nu är mina hormoner i nån skenande galopp påväg att driva mig till vansinne. Jag grinar över hur kunderna parkerat sina bilar så att jag måste bära mina matkassar över hela gårdsplanen i halkan.
Idag när jag äntligen fick tag på MVC så är min BM ledig till på tisdag och den enda som fanns att prata med är inte min favorit precis. Allt känns bar ahopplöst och jag är rädd att hormonerna och motgångarna ska puscha mig tillbaka tre steg och in i en sån jobbig period trots att jag egentligen mår superbra.
Det är lugnt att man har ont överallt egentligen, jag kan ta de men de jag itne kan ta är oron att något är fel. "Vanliga" graviditetskrämpor är ju en del av dealen men när man itne vet om de är vanligt elelr vad de är så blir man orolig.
å idag på lunchen så började jag må skit, jag började skaka och frysa och må illa, å vad är de som händer? JO kullerbyttan vänder på sig, jag kände riktigt hur den lilla skrutten kämpar för att vända sig helt å sen kännerj ag hur et huvud borrar ner sig precis där jag har som ondast! påväg runt så har diverse delar av mig fått klämmas, sparkas och flyttas runt så de kändes som jag skulle kräkas, men nu verkar de som att h*n är klar med ommöbleringen oc hde ska bli intressant den 17, eller när de var jag skulle till BM, att se hur lilla K ligger där i magen, om jag inte känner av nå mer sånna här vändningar så borde huvudet ligga neråt då men än så är de ju X antal veckor kvar att öva kullerbyttor på.
Snart ska jag ut å köra bil åxå men vetinte om jag klarar de som de känns nu, känns som att gråten bara sitter en bit ner i halsen efter de senaste dagarna. Oro och hormoner, inte världens roligaste kombination men en gravid kvinnas vardag, kanske...
skulle behöva hämta fotofix till inbjudningskorten som ajg har beställning på och så ska jag svänga in på färghuset och köpa en liter "vaniljglass" till vardagsrumsväggen där vi satt in altandörr.
Okej om du aldrig varit gravid så ser de ut såhär (enligt mig)
*första trimestern är seeeg, man mår illa å är trött men de syns inte att man är gravid, man håller de oftast hemligt att man är gravid, de är nu man får missfall i de vanligaste fallen och man har ännu inte fått se sin bebis så egentligen vet man itne om de verklgien är nån som lever där inne.
*Andra trimestern, nu mår man oftast bättre, är piggare, man börjar få en liten mage att visa upp och man får känan de första sparkarna, det är även dags för rutin-UL så man får se sin söta bebis sprattla runt och man är fortfarande tillräckligt rörlig för å göra de mesta och känna sig som vanligt å man brukar även itne ha gått upp så enormt mycket ännu så man känner sig abra fin å gravid å vill visa upp sin fina mage.
*tredje trimestern, nuuu har magen växt så den kommit helt ivägen, man kan inte knyta sina skor, man har ont i diverse kroppsdelar, kanske läker man bröstmjölk som en annan mjölkko och på nätterna vakanr man konstant av sendag vaderna. Unde denna trimester så är de vanligt med halsbränna, bristningar, domningar i händerna m.m. m.m. och sömnen blir sämre och sämre. Sparkarna som tidigare abra var mysiga kan börja bli starka och göra ont, speciellt om de träffar mitt på urinblåsan och njurarna.
okej de här är MIN uppfattning, alla graviditeter är olika men personligen så ÄLSKAR jag andra trimestern, att få visa upp sin fina mage men inte vara hindrad av den! Kanske har jag en "tredje trimestern"-kris som när man har 30års kris eller 40års kris, jag vet att det enligt fredrik var sista gången jag får vara med om andra trimestern öht... å så börjar denna tredje med både kraftiga sammandragningar och andra mindre roliga krämpor.
nej hu vilket deppinlägg å jag vet att jag egentligen äääslkar att vara gravid över allt annat men just nu så får jag slåss med näbbar och klor mot den svarta skuggan och det vill jag hellst slippa. Så då vet ni vad som pågår litegrann, hoppas på en ljusare helg, med bara roliga inslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar