Så här kommer min mammas berättelse så ni åxå kan ta del av en lite annan kultur:
"Jag minns mina barndomsjular med värme och skratt.
Tjeckiska jular är lite annorlunda än svenska. Vi har julgran och pynt och sånger, men den tjeckiska julen är inte röd, den är vit, med vita spetsgardiner, vita dukar och guldstjärnor och änglar. Vi firar inte advent, bara St Nikolaus den 6 december, och sedan julafton den 24 på kvällen som här i Sverige.
Min mor brukade ge sig i kast med att baka pyttesmå julkakor så där 2 veckor före jul. De är små konstverk med choklad, nötter, sylt, kastanjedeg, grädde, och massa andra ingredienser. Under den kommunistiska perioden var det emellanåt ont om nötter eller russin eller någon annan väsentlig ingrediens. Då skickades jag till handlarn för att charma till mig det som behövdes.
Alla bakar dessa små godbitar, bara i lite olika former. Det betyder så klart att efter jul kan man inte se åt någonting som är sött på flera månader. Och det är oartigt att tacka nej!
Några dagar före julafton köper man julmiddan - en livslevande karp som man förvarar i badkaret de sista dagarna för att hålla den färsk. På gatorna står stora trätunnor fullproppade med karpar. Fiskarn tar upp en karp och frågar ifall man vill ha den levande eller ihjälslagen. Sen stoppar man karpen i en trådkasse och ilar hem till badkaret med den.
Jag minns första gången min man Stefan var vittne till detta. Han fullkomligt tappade hakan när det helt plötsligt simmade en karp i vårt badkar.
Magnus har försökt återskapa minnena åt mig och köpte en karp i Göteborg förra julen. Vi har inget badkar, bara en plastbalja, och i den stoppade vi den stackars varelsen. På morgonen väcktes vi av ett fasans skrik, skyndsamma steg i trappan och Alexanders chockade ansiktsuttryck:
"Morsan, varför har du en dö torsk i badrummet!?"
Dö torsk! Och han ska vara hälften tjeck!
Kvällen före julafton kläddes granen av de familjemedlemmarna som inte längre trodde på att Jesus kommer med den fullt pyntad genom den smala springan i fönstret som min mor hade lämnat åt honom. Vet man att han kunde mätta fem tusen personer med några små fiskar så förstår man att det är ingen match för honom att trycka in en julgran genom en 2 centimeters öppning.
Vi som inte längre trodde på detta tog itu med granen kvällen den 23 december. Min far var den förste som skulle utföra sin arbetsuppgift - att få på ljusslingan. När jag var riktigt liten så hade vi levande ljus i granen, men när jag var tonåring så kom slingan in i våra liv. Min far hade 2 uppgifter varje jul - ljusslingan och att ta livet av karpen. Båda var livsfarliga aktiviteter som inte kunde överlåtas åt någon annan familjemedlem.
Att de var det blev man varse så snart far försökte sig på någotdera av dem. Ljusslingan var så klart utredd sedan året innan men det gjorde ingen skillnad. På några sekunder var den hur trasslig som helst. Vi skyndade till hjälp och försökte trassla ut fadern som stod mitt i trasslet med armarna uppåt och svor åt alla och envar. Min mor försökte påminna honom om juletidens anda vilket bara gjorde hela saken värre. När han till slut på något sätt trasslade ut sig själv och fått alla ljusen in i granen så visade det sig att kontakten hamnade åt helt fel håll och granen kunde man ju inte bara vända hur som helst. Den var inköpt på torget och saknade grenar på ena sidan med vilken den stod mot väggen.
Karpen var minst lika hemsk utmaning. Vi barn visste att det skulle förbrukas en offantlig mängd av min fars egna hemmagjorda svordomar innan karpen kunde tillagas. Jag ska inte här gå in på alla detaljerna men karpar är stora och starka och i likhet med alla andra levande varelser vill de ju inte dö.
Men julaftons morgon stod det en vacker gran i vardagsrummet. Kakorna var bakade och upplagda på de vita dukarna med guldkant. Mor hade putsat alla dörrhandtag under natten och hängt små vita änglar i spetsgardinerna. Släkten samlades hos oss för ett gemensamt firande. Vi åt den gudomligt goda karpen med potatissallad och väntade otåligt på att klockan skulle plinga från vardagsrummet som talade om att Jesus har varit där och lämnat presenter åt alla
Här är min moster och min mamma på Julafton 1973.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar